Kontakta oss: 0733-223 223

Instagram
Twitter

Kompetens & Karaktär

Många rynkar på ögonbrynen när jag berättar att jag endast var fyra år då jag för första gången ensam körde bil. Händelseförloppet utspelade sig en kväll 1986, ja, det fanns bilar även på stenåldern, då jag bestämt mig för att jag ville hälsa på hos min morbror. Vi befann oss hos mormor och morfar på landet, där jag dagtid kunde röra mig fritt, men inte vågade det då det var kväll och hade börjat skymma.
Jag bad min mamma skjutsa mig, vilket hon inte ville. Efter en stunds planläggande bad jag mamma om att få låna bilnycklarna. På frågan varför, svarade jag att jag ville hämta ett kassettband i bilen. Fick jag inte skjuts till morbror så ville jag lyssna på mitt favoritband. Med lurig blick och nycklarna i handen gick jag kallt ut till bilen. Min ett och ett halvt år yngre syster hade följt med och hon hoppade glatt in i baksätet samtidigt som jag klev upp i förarstolen. Efter att ha låst bildörrarna, för att förhindra intrång och problem på vägen, stack jag bilnycklarna i tändningslåset och vred om. Bilen skuttade till ett par gånger och rullade sedan sakta framåt. Om det var tur eller otur kan jag inte svara på, men ettans växel låg i och handbromsen var bara löst åtdragen. Nu körde jag bil, fyra år gammal, med min syster dansandes och jublandes i baksätet. Det var bara ett problem, jag visste inte hur man lade i backen. Därför var jag tvungen att ta vägen genom trädgården, köra runt huset och sedan genom taggtrådsstaketet ut till kohagen. Lyckades jag bara undvika den stora djupa dammen, skulle vändytan i hagen vara fullt tillräcklig. Enligt mina beräkningar skulle jag så snart trädgården var passerad på nytt, kunna svänga upp på landsvägen och ta fart mot mitt mål. Med tur i turen, om man kan säga så, såg min gamla halvblinda morfar oss svänga in i trädgården. Mamma påstår att hon aldrig hört morfar skrika kraftfullare. Som ett skott kastade min moder sig ut genom altandörren och nådde med blixtens fart fram till bilen. Efter en stunds studerande av det panikslagna ansiktet och de våldsamma knackningarna på fönstret, upphörde min syster med sin glada dans. Jag började förstå att jag borde öppna bildörren. Bara några meter från taggtråden och den strax därefter annalkande dammen tog bilturen slut. Som fyraåring och bilförare besatt jag en mycket hög kompetens, men dessvärre inte en matchande karaktär. Jag kände inte till mina begränsningar, inte riskerna, inte lagen och inte den otrevliga upplevelse jag utsatte människorna i min närhet för.

Det sägs att kompetensutveckling är avgörande för framgången i de flesta yrken. Inte lika ofta pratar man om vikten av karaktärsutveckling.
Jag skulle vilja påstå att karaktärsutveckling är lika viktigt som kompetensutveckling. Ju mer kompetens du får och ju längre och högre denna kompetens för dig, desto bättre karaktär behöver du för att kunna hantera din kompetens rätt under alla omständigheter.

Att jobba med sin karaktär är att fundera över hur man vill vara. Efter det att man vet hur man vill vara behöver man våga se sanningen om hur man är. Först då kan man påbörja sitt viktigaste livsprojekt. Att arbeta för att bli just sådan.

Vilka är dina livsvärderingar och livsprinciper? Hur ser din personliga och moraliska övertygelse ut?

Fundera igenom vilka svagheter du behöver hålla ett öga på hos dig själv. Tänk också igenom vilka av dina styrkor du behöver ge mer plats och energi åt för att de ska utvecklas. På så vis stärker du den svagaste länken samtidigt som du vässar spjutspetsen. Kompetens & Karaktär

Kompetensen ger dig framgång,
men karaktären gör framgången långvarig.