Kontakta oss: 0733-223 223

Instagram
Twitter

Var inte arg, det är inte värt energin!

Ernest Hemingway, en förhistorisk Per Moberg, en jägare, matälskare och författare, i machostilens tecken, skriver i sin novell, ”The Capital of the World”, om en sägen i Madrid, Spanien.

En fader hade kommit på kant med sin son, som lämnat hemmet utan varken farväl eller förlåt.
Efter många år utan någon kontakt, påbörjade pappan jakten efter att få återförenas med sin son. Han sökte med alla medel, men ingenstans fanns Paco, hans son, att finna. Som sista utväg satte han in en annons i tidningen El Liberal som löd: ”PACO MEET ME AT HOTEL MONTANA NOON TUESDAY ALL IS FORGIVEN PAPA” När fadern på tisdagen framåt middagstid kom till hotellet där han hoppades på att få återse sin son, möttes han av ett tumult. Civilgardet hade fått rycka in med en hel skvadron för att hantera anstormningen av 800 pojkar och män som försökte tränga sig in på hotellet. Alla vid namn Paco. Samtliga hade de något otalt med sin far och längtade efter försoning.

Har du någon gång sagt förlåt till någon? Eller mottagit och godtagit ett förlåt? Jag hoppas det! Det är så otroligt jobbigt innan, men så fantastiskt skönt efteråt. Det är som att vända en trend, att byta inställning, att i mänsklig ödmjukhet se framåt istället för att krampaktigt klänga fast vid det som varit. C. S. Lewis säger: ”Alla säger att förlåtelse är en underbar idé, tills de har något att förlåta.”
Är det något som är lättare sagt än gjort, så är det att förlåta. Ändå, tror jag att det är det bästa förhållningssättet vi kan ha till livet. Alla har vi nog minnen av hur förlåtelsens väg fått den bittra dimman att klarna och som påminner oss om kraften i denna inställning.

Jag hörde någon som sa: ”Var inte arg, det är inte värt energin!” Det var utmanande samtidigt som det var upplysande. Man behöver inte vara många år gammal för att ha gjort erfarenheten att vi människor ibland sårar varandra. Kanske allt för ofta. Att reflektera kring ilskans, bitterhetens och förlåtelsens plats i våra liv är av god karaktär. Jag tror att hanteringen av dessa livsinslag har stor påverkan på livsglädjens vara eller icke vara. Visst är det rätt att bli arg ibland, en sund reaktion på det som är fel i vår värld. Det kan till och med vara en bra drivkraft till att skapa förändring. Men det finns också den svårhanterliga ilskan, som förvandlas till en bitterhet som biter sig fast inom oss. Det där vi tyckte var så ohyggligt fel att vi varken upplever oss kunna eller vilja lämna det bakom oss. Trots den omöjliga känslan, vittnar många om att vägen framåt är att förlåta. Inte att lämna övertygelsen om vad som är rätt och fel, men att sluta vara arg.

En tanke för det vardagliga är att missförstånd och konflikter ofta snarare bygger på olika tolkning än medvetna ”onda” val. Det är lätt att få ett förminskat perspektiv och att inbilla sig att man ensam äger den objektiva sanningen.
Ödmjukhet kombinerat med mod däremot, är en bra väg till öppna och sunda relationer. Bara ödmjukhet leder lätt till tystnad. Endast mod spär ofta på problemet. Men lyckas vi förena de båda, blir det ett lärande och aktivt förhållningssätt till varje unik livssituation.

Avsäg dig uppdraget att minnas alla fel som begåtts mot dig och låt det växa fram som din styrka, att istället för att leva arg, leva förlåtande.