Kontakta oss: 0733-223 223

Instagram
Twitter

MASKINER BER INTE SNÄLLT OM LOV


Min morfar föddes år 1905. Då han var barn, fick han om kvällarna lyssna till sagor som lästes i stearinljusens sken. De hade ingen elektricitet. Morfar växte upp på rågbröd, potatis, saltat fläsk och sill. På födelsedagen kunde man få en kaka och till julafton en apelsin.
Då morfar var sexton år gammal dog hans far i TBC, och utav hans sju syskon nådde endast tre vuxen ålder. Barnen fick från tidiga år hjälpa till på den lilla gården för att hålla magarna mätta och stugan varm om vintern. Det tunga arbetet gjorde morfar stark som få. Han kunde hänga sig i en gren, och med endast en arm häva sig upp fem gånger. Hans bror, som var ännu starkare, förmådde på samma sätt häva sig upp nio gånger. Efter att ha arbetat i skogen från nästan fem till 85 års ålder var hjärtat lika stort som hos en elitidrottare. Det klara sinnet och den starka blodpumpen fortsatte långt efter det att mycket annat i kroppen lagt av. Han lämnade sitt sekellånga jordeliv 96 år gammal.

Lek nu med tanken att morfar, hans bror och hans mor, en morgon kommer ut på gårdsplanen och finner en mäktig John Deere traktor. Även om de aldrig tidigare har sett något motorfordon börjar bröderna omedelbart mixtra med traktorn och upptäcker snart att detta är ett effektivt hjälpverktyg för gårdsarbetet. Mamman däremot börjar fundera över om det inte finns några risker att beakta. Men innan hon hunnit reflektera eller inleda dialog med sina grabbar, dimper det bara veckan senare ner en sjyst cabriolet precis utanför ytterdörren. Mamman förundras av detta nya okända och så vackra. Men plötsligt ser hon en av sina söner fara iväg med bilen in mot staden, medan den andre försvinner åt skogen till med traktorn. I ett försök att föra dessa nymodigheter på tal, hinner modern knappt öppna munnen förrän morfar ivrigt berättar om hur fantastiskt snabbt och smidigt det nu går att besöka vänner, i jämförelse med att spänna hästarna för vagnen. Deras mamma måste instämma, men något säger henne att det kanske ändå finns en baksida. Är mina barn gamla nog att susa runt i dessa vidunder? Veckan efter hittar de en sportbåt i sjön, veckan därefter en fyrhjulig terrängmotorcykel ladugårdsförrådet… Mamman blir mer och mer konfunderad över denna imponerande och samtidigt oroande nya värld. Men det slutar inte där. Vid gärdsgården mot grannmarken har hon upptäckt märkliga människor, som viftandes med godispåsar ropar på hennes barn. Och nere i skogsgläntan dyker det på bara en liten vissling upp nakna tjejer.
Som tur är har ”Gammel-Mormor” aldrig utsatts för detta experiment.
Däremot händer det just nu dig och mig. Varje vecka dyker det upp nya fascinerande tekniska produkter. Varje vecka öppnas dörrarna till nya världar via apparnas nyckelhålsstora ikoner. En högteknologisk era har inletts, och den utmanar så väl mogna reflekterande vuxna som samhällets unga.
Hur ska vi kunna samexistera med teknologin utan att bli styrd av den? Hur ska vi kunna dra nytta av alla fördelar utan att få för stora bakslag på kanske ännu okända nackdelar?

Hur kommer det sig att den tunna levande tavlan på väggen, trots en viss ånger var morgon, lyckas lura mig att lägga mig något för sent kväll efter kväll? Hur har det stora äpple-företaget lyckats skapa ett så starkt osynligt band mellan ”I” och ”phone”? Vid minsta mellanrum i våra scheman, vid dagens första och dagens sista tanke, påminner den ju inombords högljutt om apparnas fantastiska värld. Jag har mött vuxna som berättar om hur hela familjen tar upp sina smartphones under reklampausen vid fredagsmysets långfilmer.
I Norge lägger 11-16 åringar 5,7 timmar per dygn på aktivitet via internetuppkoppling. Med det som en genomsnittlig användartid per dygn under 80 år, blir det 19 år av deras liv. På 19 år hinner man med mycket. Kanske är det rätt val för vissa, kanske skulle andra lägga mer tid på att istället ta en extra utbildning, starta ett företag, satsa på några djupa relationer snarare än många ytliga, bli fotbollsproffs, professionell musiker, känd konstnär, jobba lite extra för att kunna gör en oförglömlig resa?

Vi har sett filmer likt transformers, som handlar om att maskinerna i ett framtidsscenario tar över världen. Kanske har denna maskinernas kupp redan inletts?
Problemet med teknologin, med maskinerna, är att de inte snällt ber om lov ifall de får låna lite av vår dyrbara tid. De lockar oss nästan obemärkt in i sitt starka grepp och skapar därefter vanor och behov som är svåra att göra sig av med.

Bättre fly än illa fäkta, en reträtt för reflektion och så ett anfall. Det här är det liv jag vill ha, det här är det liv jag tror på, det här är det jag vill lägga min tid på, och det här är den tid, du teknologi, får i mitt liv!